FAKTARUTA OM GEMENSKAP

 

 

I sin bok ”Den stora skilsmässan” skildrar C.S.Lewis dödsriket som en oändlig förstad, där in-vånarna hela tiden flyttar längre och längre ut från centrum och längre och längre bort från varandra, därför att man inte tål varandras närvaro och det ifrågasättande som närhet innebär i en ”gemenskap”, där var och en vill vara ”bara jag”. Längst ut i periferin finner den fiktive resenären till de dödas rike självhärskaren Napoleon Bonaparte i ”splendid isolation”!

Det finns också en annan historia men av en okänd författare. Den lyder så här:

Det var en man som drömde att han kom till helvetet. Där var ett stort middagsbord uppdukat med de härligaste rätter. De fördömda kom in och satte sig till bords men kunde inte njuta av all den goda maten, för gafflar, knivar och skedar var längre än längden på deras armar. Så de måste lämna bordet hungriga. Sen kom han till himlen. Där fanns samma bord uppdukat med samma bestick, men där gick man mätt från bordet för gästerna matade varandra!

Så liten kan skillnaden mellan den himmelska gemenskapen och helvetets "bara jag" vara

 


Tillbaka